Det kinesiska kökets anor är mycket gamla.

Grundprinciperna gällande näringslära, sammansättning och ritual har religiösa rötter tillbaka till tiden för daoismens och konfucianismens grundande.  Detta var drygt 500 år f.Kr.

Konsistens, smak, doft och färg måste harmoniera i en kinesisk måltid. Spröda ingredienser kombineras med t ex kött eller fisk, sött med syrligt, salt med beskt etc.

Det är även mycket viktigt i vilken ordning rätterna serveras.

De fyra vanligaste kinesiska köken är:

Beijing-köket	Shanghai-köket	Sichuan-köket	Guangzhou-köket
ångkokt bröd	ofta oljigt och sött	kryddstarkt	Ett brett utbud av:
nudlar	fisk	chilipeppar	kyckling
lök	skaldjur	ris	fisk
vitlök	fläskkött	svamp	frukt
lammkött	rödbräsering i soja	ofta flera tillagningssätt i samma rätt	vad vi vanligen kallar "kinamat"
pekinganka			oftast friterat

Dim sum, från Guangzhou-köket.
Ett antal smårätter som ofta är ångade i degknyten.

Grunden i en kinesisk måltid består av ris (fan). I norr är det nudlar eller bröd. Till detta serveras tillbehör (cai) som oftast består av flera rätter.

Vanliga tillagningsmetoder är wokning, ångkokning och fritering. Ofta börjar man med flera kalla rätter som följs av varma rätter och avslutas med en varm soppa. Vid speciella tillfällen fortsätter man med en skaldjurs- eller fiskrätt.

utöver ris äter man mycket andra sädesslag och bönor eller bönprodukter i form av bönost och bönpasta.

Kinesiska svalbon är ätliga svalbon som används till soppa eller i gryträtter. Det är bon som gelatinartade och byggs av fåglarnas saliv.